Utredning om flerspråkig kommunikation
Kort sammanfattning av utredningen
Flera olika perspektiv behöver beaktas och flera olika avvägande behöver göras i strategiska beslut vad gäller flerspråkig kommunikation. Att nå fram handlar inte bara om innehållet i kommunikationen, utan också om faktorer som tillit mellan avsändare och mottagare, gemensam referensram, kulturella likheter eller skillnader.
Sverige har en rik språkflora med uppskattningsvis uppåt 200 talade språk. Vissa språkgrupper har större behov av översatt information och tolkhjälp än andra, exempelvis beroende på hur länge de har befunnit sig i Sverige och kunnat lära sig svenska. Minoritetsspråken har en särskild status och vi ska informera de nationella minoriteterna om sina rättigheter. Göteborgs Stad är finskt förvaltningsområde och det innebär att vi ska ha information på finska.
Språklagen säger att svenska är huvudspråk i Sverige och ska kunna användas i all kontakt med myndigheter. Samtidigt säger såväl kommunallagen och förvaltningslagen som FN:s deklaration för mänskliga rättigheter, att tillgång till och delaktighet i det offentliga livet och de demokratiska processerna ska erbjudas alla medborgare, oavsett modersmål.
Den övergripande rekommendationen i det fortsatta utvecklingsarbetet med flerspråkig digital kommunikation, blev att utveckla samverkan med och inhämtande av perspektiv och behov från berörda målgrupper, för att kunna anpassa innehållet (översatt eller ej) till användares och medborgares faktiska behov. Att arbeta på ett iterativt sätt, med flera korta utvecklingssteg och täta utvärderingar snarare än långa och ambitiösa projekt, gavs också som en generell rekommendation.
Tre viktiga avvägnings-axlar presenterades som inledning till rekommendationerna. Dessa var avvägningen mellan kvalitetskrav och praktisk nytta, mellan stöd i lagen och människors praktiska vardag, samt mellan att erbjuda viss information på nyanländas modersmål och att uppmuntra till ett påbörjande av inlärning i svenska.